Vardagskvällarna efter jobbet försvinner som i ett hungrigt vargbett. Glufs, bara! Lätt att känna att det bara är en transportsträcka mot helgen, men det är ju sorgligt om inte vardagarna också ska räknas in i livet. Idag är det fredag och nu när klockan är halv elva på förmiddagen har jag redan hunnit städa mer än halva huset. Det säger jag inte för att verka duktig, utan för att torrt konstatera att det också är livet. Samla damm under en våt mopp, låta dammkorn virvla iväg i vinden när jag skakar en matta och trycka in en massa tvätt i tvättmaskinens roterande trumma. Nu lade jag mig en stund på den sköna bänken i vår hall. Jag spanar ut på en blå himmel och björkarnas gula löv. Jag ska snart klä på mig och gå en långpromenad. Allt ska ha sin tid. Dagens alla steg, de fria tankarna, vilan och sysslorna. 
Lämna ett svar