Minus 25 grader

Frös bara lite om tårna på dagens entimmes-promenad i 25 minusgrader. Eftersom vi haft kallare än minus 30 flera dagar så kändes det bra att det ”bara” var så här kallt idag. Jag tog dock på mig varma kläder och det behövdes. Hade med mig vår östsibiriska laika som sällskap, hon räds inte kylan. Jag tog också med mig systemkameran i en ryggsäck på ryggen.

Vi gick ner till älven och följde ett skoterspår mot forsen. En dimma från det öppna vattnet vid forsen hade lagt sig som ett dis framför träden på andra sidan vattnet.

Det var vackert och stilla. Inga andra människor i sikte och inga skotrar.

Vovven var nöjd, men undrade nog varför jag skulle stanna och fotografera så mycket.

På väg upp från älven hamnade vi i lite skugga och den låga januarisolen silades genom träden. När vi kom hem så hade både mina ögonfransar och mitt hår isat till sig, tårna var lite stela, men det kändes skönt att ha kommit ut i ljus och luft.

Stjärnklart

Alldeles stjärnklart på den svartblåa himlen under kvällens hundpromenad. Kylan nyper i kinderna och björkarna längs 374:an lyses upp av de passerande bilarnas helljus. Det känns liksom lugnt och fint i bröstet och jag känner mig priviligerad som får gå här under stjärnbilderna. Jag ser Orions bälte och Karlavagnen och tänker att det är så här det ska vara, när det är bra.

Jag försöker fotografera björkar och stjärnhimmel, men mobilkameran lyckas inte fånga en enda stjärna. Det blir bara en dov bild där man svagt kan ana björkens grenar.

När vi kommit hem från promenaden släpper jag in hundarna och går ut igen för att slänga kompostpåsen. Det är någon som nyfiket tittar ut och undrar vad jag gör. – What are you doing out there? tänker hon kanske, när hon står på bakbenen och spanar.

Stjärnklart inomhus också eftersom vi fortfarande myser med både gran och adventsstjärnor. Funderar på om granen ska få vara kvar till påska, eftersom den är så fin och knappt släpper ett enda barr.

Andra dagen

Andra dagen på det nya året. Jag vaknar i hyfsad tid utan klocka. Det känns bra eftersom vi snart ska stiga upp normal tid igen. Det är minus 18 grader. Jag och en av mina hundkompisar gick en promenad innan lunch. Även om solen inte värmer så får jag energi bara av att se den stråla över de snöklädda åkrarna. Och hjärnan får hjälp att sortera tankar och intryck när kroppen rör på sig.

Inne städar jag bort den röda delen av julen, men behåller stjärnor, ljus och gran. Granen är så fin och barrar knappt alls trots att vi haft inne den sedan 8 december, så den åker nog inte ut förrän tjugonda knut.

Idag glömmer jag bort de flesta måsten och borden och känner mest harmoni inuti. Inte för att jag inte gör något, utan för att det inte stressar mig. Har tvättat, manglat, torkat, plockat och burit in ved. Veden som värmer oss många gånger och fungerar som en dos styrketräning.

Stormen som härjar söderut slapp vi lyckligtvis. Det blåste en del igår och spår av blåst fanns kvar idag i form av drivor ut på vägen. Ganska fint om du frågar mig med mönstren som bildas där vinden format snön.

December är här!

Den 1 december är här! Regn istället för snö, men nu säger SMHI att snö och minusgrader ska komma till veckan. Hoppas att det stämmer eftersom jag vill ha ljus. Vi är i den mörkaste årstiden på året och nu, innan det vänder, blir det aldrig riktigt ljust på dagarna och inomhus når nästan inget ljus in. Om marken täcks av snö känns det iallafall lite ljusare. Tur att vi nu får frossa i tända ljus och innemys. Hade tänkt hinna ut på en hundpromenad på dagen, men med lång sovmorgon, lussebullebak och städning så försvann dagstimmarna i ett huj. Mitt livs ständiga frustration; att hinna eller inte hinna med allt jag vill. Jag har hört att det finns människor som inte har något att göra. Vet inte om jag någonsin känt så. Nåja, får leva med det. Tid som inte räcker till. (Och ja, jag vet att det handlar om prioriteringar och att tiden är det enda som är demokratiskt fördelad.) Smugit in julprylar lite här och där för att det ska bli julkänsla i nästan varje vrå. Utomhus har vi många belysningar, granar och granris. Som sagt, behöver bara lite snö på detta för den ultimata julstämningen. 

Saker och sysslor

Passade ypperligt att ha lite komptid att ta ut under elevernas höstlov. Jag har haft en del saker som jag velat göra, men som är svårt att orka och hinna när vanliga vardagen snurrar på. Som att sy nya kuddfodral till hallen inför vinter och jul. Jag tog bort de ljusare kuddarna, sydde två avlånga bolsterrandiga kuddfodral och grävde fram två kuddar, som jag fyndade på 75%-rea efter förra julen, med brodyrmönster och tofsar i hörnen. Det blev fint ihop. Så länge har jag alltså ”vinterfierat” hallhörnen och snart, snart ska det också bli mer juligt.

*

Idag har jag en rätt så lång att-göra-lista som bland annat innefattar att måla ett skåp. Har länge gått och fnulat på ett annat vitrinskåp till köket och hoppats på att ett gammalt ska dyka upp någonstans. Men så blev det inte. Nu har jag istället köpt ett nyare men begagnat på second hand för en billig peng, som jag och maken ska bygga och måla om. Det kommer nog bli fint. En total make-over är på gång. Bilder lär ju komma här när vi blir klar.

*

Åter till sysslorna! Hoppas att ni som eventuellt läser här får en lugn och fin allhelgonahelg. Jag har långt till min saknades gravar, så jag åker inte och tänder ljus där. Men jag tänker lite extra mycket på min mamma och min syster som fattas mig.

Morgonstund

Mina morgonstunder har silver i sin mun och så här långt har våren kommit hos mig i år den 12 april. Kanske har snön smält undan innan midsommar!! Eller så smäller det till snart, men ännu är det för kalla nätter. Det töar på dagarna och fryser på natten. Hundarna springer lätt på skaren. Mina nysådda solrosfrön sticker precis upp sin ljusgröna nacke i fönstrets solvärme. Men de syns ej på denna bild.

TjugondaKnut – julen har åkt ut

Någon som trodde att de kände mig menade att jag kunde börja njuta av julen redan i oktober eftersom jag plockar bort den så tidigt. Men julen fick vara kvar ändå tills idag och så var det även ifjol. Så jag suger på julkaramellen lääänge. Någon sorts uppfriskande nystart blev det dock idag när jag städat ut alla barr, skurat och dammtorkat. Julens alla prydnader är prydligt nerpackade och får vila i ungefär 11 månader.

*

Igår arbetade jag min sista dag i konsthantverksbutiken Rabarber i stan och sedan kanske det dyker upp andra ställen där en del av mitt hantverk kan säljas. Jag hoppas hinna ägna mer kraft åt blogg och webshop när jag blir ledig på fredagar från och med februari. Men det är klart; specialpedagogik-plugget tar en del tid också.

Dan före dan

Dan före dan. Om någon skulle fråga mig om jag kan sticka så skulle jag svara nej, men för två veckor sedan sa jag till min junta att inom de närmsta 5 åren ska jag börja sticka. Och nu har jag kanske börjat om det inte bara är ett helt tillfälligt ryck. Jag hedrar mamma i himlen och stickar med hennes sparade restgarner. Att jag varken visste hur man lägger upp maskor eller gör tummar löser sig på vägen (tror jag-har inte hunnit till tummen än)eftersom allt finns att lära på youtube. Garnet lär inte räcka till två identiska vantar, men vem har bestämt att ett par måste vara helt lika. Jag hittar på mönster eftersom. Nåja, fortsättning följer. I förmidddags gick vi långpromenad med hundarna i vår fina by. Känns gott med lite ledighet.

 

Blandad kompott!

Blandad kompott! Så är livet och så är det på den här bloggen också. Jag promenerar på nya stigar sedan några år tillbaka, både bokstavligt och bildligt. Mindre konsthantverk, mer pedagogiskt arbete. Mindre stress, mer lugn. Mindre ensamhet, mer närvaro. Mindre sökande, mer tillförsikt. Så är det.

Snart smälter nog isen, även om vårvintern stannat kvar ovanligt länge i år. Jag såg att forsen äter upp isen nedströms, när jag promenerade ner till älven häromdagen. Tur att isen blivit kvar länge, så att jag fick min önskade påsk i skärgården med skidåkning och aprilväder.

Värmen i hjärtat kan nästan smälta vad som helst eftersom två själsfränder hittat varandra. Den kärleken och resten av kärleken i den här världen, som faktiskt finns, ger hopp. Vi behöver mindre hat, det leder inte till något bra. Någon skrev att det vänder nu, efter det hemska som hände i Stockholm. Det vill jag tro på.