Dags att summera 2021. Jag brukar skriva några minnen så här i slutet av året. Kanske mest för min egen skull, men om du läser här så varsågod. Det blev ett annorlunda år i år också på grund av coronaviruset, som gjorde att både vardag och helg blev annorlunda. Vi firade in 2021 med att bara vara på tumanhand. Det är inte lätt att minnas precis vad som hände i början av året, men jag har hjälp av mina fotografier. Året började med kyla och snö och många promenader. Här är ett fotografi från en kall kvällspromenad i byn:

Jag har en trogen promenadkompis som inte bangar något väder. Hon blir så glad när jag kommer med selen och kopplet och promenerar och springer med mig året runt. 2021 blev ett år med många steg. När året är slut har jag drygt 9300 steg per dag i genomsnitt. Bra jobbat!

Jag tycker om vintern, men ibland så kommer det kanske lite väl mycket snö. Det blev mycket skottande första halvan av 2021. Men det är ju också fys, så jag klagar inte. Jag tycker om att röra på mig och här är jag uppe på verandataket och skottar ner snö.

Stora snöhögar är också kul för mitt barnbarn. Här uppe på högsta högen med sin moster.

I mars firade jag och min man bröllopsdag. Vi är förvånade över alla som har gått. Vi är fortfarande liksom nykära.

I januari brukar jag undra hur jag ska orka med alla månader innan vår och sommar, men i år gick det snabbt och när april kom så smälte snö bort ganska snabbt. Plötsligt var all snön bara små högar här och där.

Vi är bra på att fånga små ögonblick med mys. Till exempel som att halstra korv till lunch i en eldkorg på gården.

Det blev åtskilliga promenader och många fotografier på samma ängar, skogar och vyer i olika årstider. Här i april har snön krupit ner mot diket och vägarna är bara.

I maj tog vi fram vår älskade lilla gamla husbil och åkte på en första tur till älven vid närmaste by. Att sitta vid elden vid älven och rita och filosofera är bland det mest rogivande jag vet.

Dagen efter sprang jag hem förbi forsen i Sikfors. Det är härligt att känna hur benen bär och lyckan över att orka springa många kilometer.

I juni åkte vi ner till Umeå och hälsade på min son och tog med oss honom norrut. Jag fångade den här vackra fasaden på Ålidhem.

Det blev flera promenader ner till älven för att säga hej till solen och vattnet.

Trädgården var i sitt första stilla skede innan all växtlighet exploderade i mitten av sommaren. Imorgon kommer del II av mitt 2021.