Idag har jag arbetsdag hemma, men tankarna är någon annanstans. Bekymmer som inte är quickfix.
Den här världen har blivit för kall och hård ibland. Det är något som saknas.
*
Om man tänker att vi människor är som krukor och kärl så önskar jag att man kunde fylla alla mänskliga kärl med omtanke, empati och kärlek. Laga spruckna kärl, så att de blir hela. Slipa bort alla vassa kanter som skadar andra. Och åter igen fylla med omtanke, empati och kärlek.
*
Det har blivit en samling helt andra blåa kärl med blandat innehåll på hyllan ovanför pianot. De översta två har jag tillverkat själv för länge sedan. Jag saknar att arbeta med lera! De två turkosa är munblåsta i glas som väntade på mig på en loppis för ett tag sedan.
