Alldeles stjärnklart på den svartblåa himlen under kvällens hundpromenad. Kylan nyper i kinderna och björkarna längs 374:an lyses upp av de passerande bilarnas helljus. Det känns liksom lugnt och fint i bröstet och jag känner mig priviligerad som får gå här under stjärnbilderna. Jag ser Orions bälte och Karlavagnen och tänker att det är så här det ska vara, när det är bra.
Jag försöker fotografera björkar och stjärnhimmel, men mobilkameran lyckas inte fånga en enda stjärna. Det blir bara en dov bild där man svagt kan ana björkens grenar.
När vi kommit hem från promenaden släpper jag in hundarna och går ut igen för att slänga kompostpåsen. Det är någon som nyfiket tittar ut och undrar vad jag gör. – What are you doing out there? tänker hon kanske, när hon står på bakbenen och spanar.
Stjärnklart inomhus också eftersom vi fortfarande myser med både gran och adventsstjärnor. Funderar på om granen ska få vara kvar till påska, eftersom den är så fin och knappt släpper ett enda barr.
Lämna ett svar