Ett livstecken

Ett livstecken. Livet pinnar på, men det känns som om jag lever det mer medvetet nu än på länge. Idag regnar det, så det får bli en innedag. Jag sitter vid köksbordet och väntar på att någon slags havrescones till söndagsfrukosten ska bli klara i ugnen.

Kanske mår jag så bra nu för att jag prioriterat mig själv och vad som är bra för mig under en lång tid. Kan ju låta egocentriskt, men betyder inte att jag prioriterat bort andra människor heller. Jag har till exempel tränat hela sommaren och det gör att jag känner mig stark, både mentalt och fysiskt.

Jag har börjat plugga en universitetskurs igen. Funderade länge på om det är oklokt ur stressynpunkt, men ärligt talat så älskar jag ju att läsa och lära mig nya saker. Jag tycker om att reflektera över vad jag gör på mitt jobb och hur det ska bli så bra som möjligt för de människor jag möter i min profession.

Bilden ovan är från vårt relaxrum som vi gjorde i ordning i våras. En harmonisk plats att umgås på, eller att bara sitta och meditera i. Snart ska vi även ordna möjlighet att tända en brasa i en kamin i det rummet. Och vad är mer avkopplande än att titta på dansande eldsflammor och höra vedens knastrande?!