Tillvaron har varit som ett ganska blåsigt hav den sista tiden. Jag har lätt sjösjuk klamrat mig fast i relingen. En kombination av flytt, universitetsstudier och jobb. Jag vet väldigt väl när det blir för mycket nuförtiden. När en enda droppe kan få det att rinna över. Tror att det lugnar ner sig nu. Jag tittar ut över det stora blå. Med tacksamhet och tillförsikt. Någon visar vägen.
Lämna ett svar