För 4,5 år sedan hamnade jag här. I en liten by invid Piteälven. Nära till skog, älv och sjö. Mitt mellan de små metropolerna. Ikväll var det minus 22 och stjärnklart. Jag fångade lite av det som är fint inne i byn. På sista bilden vårt lilla hus på kullen. Borta bra – men hemma bäst.
När solen visar sig så här i början av januari är det som om man åter får träffa en vän som man har saknat. Vinterns visar sitt vackraste jag när himlen är klar och luften är kall. Vad göra annat än förundras? Jag njöt av drygt 6 km stilla löpning och tittade mig omkring. Lät solen blända mig och tittade fascinerat på hur ljuset silades mellan träden. Jag fotograferar samma vyer om och om igen, men det är ändå en ny bild varje gång.
