När solen visar sig så här i början av januari är det som om man åter får träffa en vän som man har saknat. Vinterns visar sitt vackraste jag när himlen är klar och luften är kall. Vad göra annat än förundras? Jag njöt av drygt 6 km stilla löpning och tittade mig omkring. Lät solen blända mig och tittade fascinerat på hur ljuset silades mellan träden. Jag fotograferar samma vyer om och om igen, men det är ändå en ny bild varje gång.
Så här års brukar jag summera året. Mest för min egen skull. Det är roligt att titta tillbaka på fotografier jag har tagit under året och på så sätt minnas vad som hänt. I år blir det ett massivt inlägg med många bilder.
Årets vinter: Mindre snömängd än vanligt, men visst fick jag skotta mycket ändå. Hur var det med kylan? Det har jag nog förträngt, men det ser ut att vara ganska kallt på den här bilden från januari. Nästa bild är från april, då vintern nästan hade smält bort.
Årets tråkigaste: Corona-viruset hörde man talas om i början av året, men det dröjde ändå ett tag innan man förstod att det skulle bli en världsomspännande pandemi. I februari jobbade vi som vanligt, umgicks som vanligt och hade inte alls koll på att så mycket skulle ändras totalt på grund av ett litet virus.
Årets annorlunda: Distansundervisning på jobbet och att inte kunna träffa våra vänner så mycket som vi brukar. Dock ingen skillnad i möjlighet att vara ute i naturen. Inte många som man möter då, här i vår lilla by i Norrbotten.
Årets inredning: I april inredde jag syrum på övervåningen, sorterade tyger, band, blixtlås och knappar.
Årets inredning 2: I april monterade vi in en kamin i vår Relax bredvid vedeldade bastun, som gör att rummet kan användas året om. Här sitter vi varje gång vi badar bastu och då och då när vi bara vill uppleva den mysiga känslan med att elda i en kamin.
Årets sommar: Vi hemestrade som vanligt. Ingen skillnad från andra år eftersom vi alltid är mest hemma. Vi gjorde några fler utflykter till fina platser i närområdet och besökte barndomens ö. Vi arbetade med diverse husprojekt och med trådgården som växte som aldrig förr (kanske bokashins förtjänst). Mitt mellanbarn tog studenten och på sommaren vågade vi umgås lite mer med våra vänner. Vi köpte en liten båt och upplevde magiska stunder på Piteälven. Jag tog massor av dopp i badtjärnen i byn, i älven och i Bottenviken.
Årets naturupplevelser: Rördes till tårar av allt möjligt men mest av den starka förundran jag kände över allt det vackra häromkring. Är ute några gånger i veckan året runt. Tar promenader, springer, drar till skogen och är med på älgjakten. Bäst av allt är nog köpet av en gammal husbil i slutet av sommaren som tog oss ut på fricamping många gånger innan snön kom.
Årets husprojekt: Vi har renoverat vårt lilla hus under flera år. Gör det mesta själv, men i sommar fick vi hjälp med att byta tak. Så skönt att känna att det inte längre kan regna in (det gamla tegeltaket var inte att lita på). Vi har renoverat nästan alla fönster och slutförde målningen av huset den här sommaren. Bara några småsaker kvar till nästa år. Men då väntar även renovering av garaget.
Husprojekt 2 blev byte av ytterdörr, eftersom vi snubblade över ett utställningsexemplar till fyndpris. Kan man älska en dörr? Tror banne mig det!
Husprojekt 3 blev byte av golv i kök och hall. Äntligen ett rutigt golv! Jag har liksom önskat det i ca 35 år och nu har jag det. Visst kan man känna lite materiell lycka!!
Årets resa: Paradoxalt nog fick vi ställa in resan vi äntligen skulle göra efter att tidigare ha satsat alla pengar och allt tid på hus och hem. Coronan kom emellan och gjorde att resan till Prag inte blev av. Tråkigt men vilken tur att vi båda trivs allra bäst hemma. Jag hann dock med en liten resa till Uppsala i oktober innan restriktionerna skärptes igen. Hälsade på systerdöttrar och min nya lilla släkting Otto.
Årets lyckopiller: Mitt bästa löparår på många år. Sprang hela året med några små uppehåll på grund av kyla och sjuka. Andra halvan av året springer jag ca 3 gånger i veckan med min hundkompis. Upplever eufori och magi på våra rundor. Det är något speciellt med att springa!
Årets personligt: Jag är en tänkare, men tar ofta spontana beslut och följer hjärtat. Så det blev ett ojdå och hoppsan när jag utan betänketid startade ett konto i september med mina outfits på Instagram. Första syftet var att sluta köpa nytt och aktivera min befintliga garderob. Hitta kombinationer som jag kanske inte kommit på innan. Sedan tillförde outfit-kontot några fler fördelar som jag inte räknat med. En ”må-bra och acceptera den här 48-åriga kroppen-känsla” och en ökad glädje och kreativitet. Här nedan syns några av mina bästa kombinationer hösten 2020.
Jag pluggade vidare för utvecklings skull under hösten och har snart ytterligare några högskolepoäng i min hjärna och på mitt CV.
Många kallar 2020 för ett skitår, men jag har försökt hitta guldkorn och när jag tänker tillbaka på året så har det inte inneburit så många stora drastiska förändringar för oss. Det har ändå varit ett fint år med mänskliga möten, mycket kärlek och många märkvärdiga moments.
Jag har sprungit kontinuerligt hela det här året. Det är många år sedan löpningen blev ett behov och en fysisk längtan. Men att springa handlar inte längre om sträckor och sekunder. Det handlar om
lust och lyckohormoner
förundran och fint
tid och tankar
ben som bara matar på
om jag inte orkar så är det helt ok att gå
puls och positivitet
motion och motivation
intryck och uttryck
steg och styrka
idag också
decemberdis och ett dunkande hjärta
När jag försöker minnas början av 2019 så blir det som i fjol; jag får verkligen tänka till över vad jag kommer ihåg. Tyvärr så minns jag mest den extrema kylan som höll i sig i många veckor och på något konstigt sätt tog jag mig igenom det, även om varje dag kändes som en plåga. Jag minns dock att jag tog med mig systemkameran och gick ner på isen för att fotografera en av de kallaste dagarna. Kyligt, men vackert! Dimma bildades av det öppna vattnet vid forsen och lade sig som en ridå över älven.
Jag fotograferade också på kvällen med lång slutartid, när det var fullmåne och kring minus 30 grader. Här är vårt hus i vinterkylan. Det blev en läcker bild.
Februari och mars kanske mest var en transportsträcka, då jag gick hundpromenader om kvällarna i kylan och längtade till våren. I början av april åkte vi norrut till ännu mer vinter i Vuoggatjålme och hälsade på våra vänner som bor där. Det var en fin och vilsam helg.
Så blev det äntligen vår och försommar. Jag sådde mängder av frön och fick problem med var jag skulle förvara alla plantor tills dess jag kunde plantera ut dem. Här är trädgården i början av sommaren. Allt grönt är så smått här. Ett kort tag senare exploderade växtkraften och det syns på senare bild. I år hade vi massor av tomater i vårt lilla växthus och det gör att vi nu drömmer om ett större växthus (men får nog fortsätta drömma om det några år till). Vi planerar också att så mer grönsaker sommaren 2020. Att snickra högre lådor att plantera i är planen.
Nedan syns trädgården senare på sommaren. Jag har precis grävt upp och planterat om rabatten närmast i bild, eftersom den blivit för vildvuxen och full med ogräs. Allt blommar och grönskar härligt! Jag började med bokashi i slutet av sommaren och hann gräva ner någon laddning innan hösten. Längtar till nästa odlingssäsong när jag ska testa det fullt ut i trädgården.
I sommar kom jag igång med löpningen ordentligt igen. Och jag har kunnat fortsätta med träningen hela hösten och vintern (med ett uppehåll under en förkylningsperiod). Jag har med mig min löparkompis Zazha på nästan alla rundor. Hon tycker att det är toppen med en motionerande matte.
Vi hade en hemester 2019, det vill säga; vi var mest hemma på sommaren. Fortsatte med skrapning och ommålning av vårt hus och våra fönster och nu återstår bara en mindre del till nästa sommar. I augusti var vi på en liten roadtrip i Norrbotten. Här är rybsfält i Tornedalen. Det var fint!
I början av hösten möblerade vi om i relaxen. Det är vårt lilla rum bredvid bastun där vi brukar hänga på sommar- och höstkvällarna. Nästa år ska rummet få en kamin, så att vi ska kunna hänga här året om.
En ny jobbtermin drog igång med massor av jobb och så halvtidsstudier vid LTU utöver det. Både kämpigt och roligt att plugga, men jag har svårt att låta bli. Snart är jag klar med ytterligare poäng i SVA, vilket kanske gjort mig lite klokare och kunnigare på mitt jobb.
Trädgården gick snabbt över i höst och vilan i det är också vackert. Allt har sin tid och det som växer och gror vissnar för att sedan växa igen.
Höstterminen gick i en rasande fart. Kanske för att jag hade så mycket att göra. Tog mig iallafall stunder här i fåtöljen eller ”hörnet” med tekopp så ofta jag kunde och hann. Jag har blivit bättre på att återhämta mig mellan varven.
I november kom min jullängtan och jag tror det var länge sedan som jag njutit så av julstämningen. Jag höll mig ändå tills andra halvan av november innan jag smög fram julpyntet, men nästa år ska jag nog starta tidigare eftersom jag mår gott av det. Dagarna innan jul är de bästa och jag hann med att lukta på hyacinter och lyssna på julmusik så mycket att paketsnörena nästan krullade sig själva.
Jobbterminen och studerandet gasade på och jag simmade, så att jag nästan slog huvudet ”i kaklet”, men hann precis titta upp och ta luft inför en lång ledighet över helgerna. Nu är jag ungefär mitt i ledigheten och jag har det precis så skönt och lugnt som jag behöver. Tar dagen som den kommer, hinner motionera, läsa, se serier och pussla. Hinner kanske inte allt jag vill som vanligt, men det är ju inget nytt, så bara att gilla läget.
Önskar er som eventuellt läser här ett Gott Nytt 2020! Året då jag hoppas att klimatproblemen ska vändas och att empati, demokrati och medmänsklighet ska öka.
Första maj, dagen efter brasor och löften om en ny vår. Solen och värmen har tryckts bort och jag tog en långpromenad med jakthunden. Först hängde regnet i luften. Även om droppar bildade ringar i dikets pölar, kändes inte det lätta regnet mot ansiktet. Det luktade vår och svanarna och tranorna ropade sina hesa skrik. Jag såg hur de samlats i stora gäng längre bort på ängarna, men lyckades inte få med dem mer än som vita prickar med mobilkameran. Det mulna vädret bjöd på vacker himmel, fint ljus och en behaglig lyckokänsla.
Efter en stund började det regna mer och jag kände hur fukten trängde genom byxbenen, men det var så skönt ändå, och jag tänkte; nåja, lite regn tål jag. Jag gick en extra lång sväng genom skogen och såg ett färskt älgspår på den mjuka stigen och lyckades själv kliva i den geggigaste leran. Tvättmaskinen fick ta hand om både skor och byxor när jag kom hem.
Den första dagen i maj är utan planer och får ge mig vila. Avsaknad av sol och värme bjuder på flera timmars slappande efter den långa promenaden. Se något avsnitt av serien jag plöjer nu (Hemma igen) och slumra en stund. Lövkrattning och trädgårdsarbete får vänta tills vårvärmen kommer tillbaka.
På något sätt har jag laddat hela veckan och nu när det äntligen blev fredag sammanföll lust och energi för att starta stora vårstädningen. Ni vet, när man torkar och fejar sådana ytor som man inte tar varenda vecka. Och när varenda matta, kudde och filt får åka ut på vädring. Jag hann inte hela huset så jag hoppas att energin är kvar några dagar till. Jag tycker om att städa. Det är väl nästan tabu att säga det. Men känslan när jag vet att det är städat och hela huset luktar såpa och vädrat är så skön.
Hade också energi att springa idag. Blev en drygt 6 km joggenad, då jag sprang lite mer än 60% av rundan. Inget problem med konditionen, skulle kunna springa flera kilometer till. Men får vara lite försiktig med fotleder och knä och ta det lagom så här i början av löpsäsongen.
Som vanligt hinner halva helgdagen gå innan jag tar mig ut. Som vanligt går jag en långpromenad. Idag blir jag lite glad över att det är ett nytt ljus. Vi går mot vår, även om det är länge kvar tills det är vår på riktigt här.
Jag tycker att många saker är fina att titta på när jag och jakthunden promenerar tillsammans. Som de täta snöprydda tallarna. Som står tätt ihop och snön som har bildat näsliknande formationer längs hela stammarna.
Jag känner mig glad på min promenad, men funderar lite sorgset över människor. Jag tycker att det är för många som ser allt i svart eller vitt. Som väljer kritik och hat istället för acceptans. För många som inte tänker källkritiskt. För många som inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Jag undrar vart världen är på väg. Jag försöker känna hopp, men när jag hör om allt hat som finns, framförallt på sociala medier, så tvivlar jag ibland.
Nåja, det är bara att fortsätta leva på. Och försöka göra gott, där man går. Inte för att jag är felfri på något vis. Jag har fördomar och kan tänka nedvärderande om saker då och då. Men jag tänker mig iallafall för innan jag skriver något på de sociala plattformar där jag håller till. Jag väljer hellre att avfölja eller scrolla förbi om något stör mig. Ord och tankar är viktiga och de kan göra lika mycket ont som de kan göra gott. Använd dina ord, men använd dem på ett bra sätt.
Vilken fantastisk sommar vi har haft! Även om sommaren inte är slut ännu så känns det som om den snart sakta övergår i höst. Här, liksom i hela landet, har det varit så varmt. Kring +30 grader i flera veckor. Jag har vant mig vid att ha det varmt och skönt även om jag också blev mer och mer sengångaraktig för varje varm dag som gick. Natten mot fredag drog ett åskväder över byn och då sänktes temperaturen med ca 10 grader. Trots att det egentligen är normal sommarvärme nu, så känns det svalt. Och nätterna blev kyliga. Men det gick äntligen lättare att andas.
*
Nu är min och makens semester över. Jag kommer dock att ha en mjukstart kommande vecka med mestadels arbete hemma eftersom jag ska planera en ny kurs. Det jobbet går lika bra att göra vid datorn hemma och bra att slippa köra bil flera mil om dagen.
*
Innan sommaren är slut så blev min önskade torkställning för tvätt äntligen klar förra veckan. Jag tycker om lukten från vind- och soltorkade kläder och lakan. Den ska bara få lite rödfärg på tvärribborna också och en toppbräda på varje sida, men den fungerar att använda nu ändå. Det svalare vädret gjorde att det också blev enklare att motionera igen. Jag har gått många promenader med jakthunden och även lyckats springa flera gånger. Jag blir ganska euforisk av motion. Må-bra-hormonerna kommer igång. Att vi bor i en by med vackra vyer gör inte motionsrundorna sämre precis.
Jag tycker så mycket om det här ljuset som finns nu. Vårljuset. Det dröjer sig kvar länge om kvällarna. Jag får spring i benen, pirr i magen och en liten rastlöshet i kroppen. Vill höra ljudet av mina steg på grusvägen, jag vill stoppa ner fingrarna i jorden, jag vill känna växtkraft, jag vill få sol på huden, jag vill höra fåglarna kvittra och jag vill känna den dyiga lukten av vår.
Igår kväll tog jag en löprunda innan middagen. Jag låter verkligen den sköna känslan skölja över mig. Upplever naturen runt omkring, ser på himlen. Det är väl endorfinerna som pumpas ut i blodet. Njuter av att vara i gång igen efter en snuvig vårvinter. Tänker på att det måste vara något ursprungligt i oss som gör att benen vill springa. Jag kan verkligen känna hur det spritter i benen vid tanken på en löptur. Och efteråt – den känslan är ju bara bäst.