Vilken fantastisk sommar vi har haft! Även om sommaren inte är slut ännu så känns det som om den snart sakta övergår i höst. Här, liksom i hela landet, har det varit så varmt. Kring +30 grader i flera veckor. Jag har vant mig vid att ha det varmt och skönt även om jag också blev mer och mer sengångaraktig för varje varm dag som gick. Natten mot fredag drog ett åskväder över byn och då sänktes temperaturen med ca 10 grader. Trots att det egentligen är normal sommarvärme nu, så känns det svalt. Och nätterna blev kyliga. Men det gick äntligen lättare att andas.
*
Nu är min och makens semester över. Jag kommer dock att ha en mjukstart kommande vecka med mestadels arbete hemma eftersom jag ska planera en ny kurs. Det jobbet går lika bra att göra vid datorn hemma och bra att slippa köra bil flera mil om dagen.
*
Innan sommaren är slut så blev min önskade torkställning för tvätt äntligen klar förra veckan. Jag tycker om lukten från vind- och soltorkade kläder och lakan. Den ska bara få lite rödfärg på tvärribborna också och en toppbräda på varje sida, men den fungerar att använda nu ändå.
Det svalare vädret gjorde att det också blev enklare att motionera igen. Jag har gått många promenader med jakthunden och även lyckats springa flera gånger. Jag blir ganska euforisk av motion. Må-bra-hormonerna kommer igång. Att vi bor i en by med vackra vyer gör inte motionsrundorna sämre precis. 
Pergolan
Jag skrev att jag skulle visa lite detaljbilder på väggarna i vår pergola, där det sågade mönstret på dem syns. Det är sågade förenklade gransiluetter, som gör att det blir väggar som har det lilla extra. Allt i min syster, Marianne Öqvists design. Från början en inredning i en offentlig lokal och nu återanvänt i vår trädgård. Jag har målat allt i samma färg som vårt hus ska målas om i så småningom. På de här bilderna ser det ut som om det är tre olika röda nyanser, men det beror bara på att mobilkameran fångar färgen olika beroende på ljus och skugga. Färgen i verkligheten överensstämmer bäst med den översta bilden.
På utsidan av pergolan har vi planterat solrosor som blir högre och högre för varje dag. Någon av dem har knopp och blommar kanske snart.
Jag tycker att det är fint med de blåa gamla trädgårdsmöblerna mot den röda väggen. Möblerna har följt med mig i flera flyttar och kommer från min fd svärmor och svärfar. När vi fick dem 1999 var de bruna och sedan har de varit målade i olika blå nyanser, ommålade många gånger.
Vår trädgård
Jag tittade på bilderna från vår trädgård som jag publicerade den 22 maj i år och vilken himla skillnad. Det har växt så det knakar, så nu en dryg månad senare är vårt trädgårdshörn både mysigt och ganska lummigt. I början av förra sommaren fanns det bara en slät gräsmatta här. Det är roligt vad man kan åstadkomma på ett år. Människa och natur tillsammans. De flesta perennerna är dessutom gratis eftersom jag fått och tiggt till mig från andras trädgårdar. 
Humlen kommer från en vän, och humlebladen börjar nu väva in sig i armeringsjärnet. Den röda pergolan byggde vi bland annat av träväggar/rumsavdelare som min syster Marianne Öqvist (som arbetade som konstnär) gjorde som en offentlig utsmyckning. När de monterades ner och skulle slängas fick jag ta hand om dem. Det känns fint att ha det här i vår trädgård nu. Det syns inte på dessa bilder, men väggarna har taggiga detaljer som ser ut ungefär som siluetter av granar. Ska ta nya kort där det syns så småningom.
Riddarsporrarna har blivit jättestora och blommar vacker blått med vitt i mitten. Det här hörnet har blivit vår favoritmiddagsplats, eftersom det är eftermiddags- och kvällssol här. Vi vill så småningom ha andra trädgårdsmöbler på den här platsen. Antingen ett långt hemsnickrat trädbord med bänkar eller en rund grupp som jag spanat in, men som är för dyr (hoppas hitta något begagnat och bra på Blocket).
Förgätmigej blommar skirt ihop med daggkåpa och några andra vita jag inte vet namnet på. Förgätmigej är en blomma som har en alldeles speciell betydelse för mig. 
Blommorna ovan har tagit sig enormt. Stora blad och blommor på gång. Dessa tycker jag egentligen inte är så vackra, men jag tycker om det som växer och gör det ombonat, så de fungerar.
De blå blommorna ovan blir så fina ihop med daggkåpans gulgröna. Jag vet inte vad de blå heter, de har som blåa klockor i en klase. Vet någon som läser här vad det är för någon blomma?
Nere vid växthuset börjar Stjärnflockan precis att slå ut. Den har också så fina blommor.
*
Det var allt från vår trådgård idag. Den blir mer och mer en plats att må bra på.
Sommar på riktigt
Idag fixade jag till i uteköket och på bastuverandan. Har inte hunnit pynta till där förrän nu, men det behövs för att det ska kännas mysigt och bli sommar på riktigt. Under dagen byter vi sittplats beroende på var solen är som behagligast. Frukost på friggebodabron eller bastuverandan. Lunch på någon veranda och middag i pergolan. Det är så härligt sådana här sommardagar då man äter alla måltider utomhus och är ute nästan hela dagen. Hoppas att sommarvärmen håller i sig, så att vi får en toppensommar. 
Pyntet utomhus är konsthantverk, loppisfynd och växter. Här på verandan är det växter i krukor och nere i pergolan har perennerna tagit sig jättebra. Kan nästan inte fatta att det bara var gräsmatta där i början av förra sommaren! Jag ska visa bilder från pergolan en annan dag. 
Ett gammalt symaskinsunderrede har fått en skiva av sten. Fungerar bra utomhus året om eftersom skrivan tål väder och vind.
Trädgårdsplaner
Det här är ett inlägg i samarbete med Trademax som bland annat säljer parasoll.
När vi flyttade till vårt hus i slutet av sommaren 2016 fanns i princip ingenting i vår trädgård. Det enda som fanns var lite rabarber. Vi började förra året med att bygga en trädgårdsvärld och i år fortsätter vi. Tänker att det är ett projekt som kommer att ta många, många år. Vi har byggt en pergola och ramat in ytan med stockar. Förra helgen fick vi upp ett vanligt litet växthus (som syns där till vänster i bild) där vi nu har plantor som snart ska planteras ut och tomater och paprika som ska få fortsätta bo där i sommar.
Förra året satte vi sallad, jordgubbar och åkerbär i sex pallkragar och nu är det på gång fem ytterligare pallkragar som ska rymma squash, morötter, rädisor och sockerärtor. Vi håller på att gräva bort gräsmattan och ska fylla marken med gårdsgrus. I hörnet som syns nedan vill jag ha någon sorts utemöbler och ett parasoll som ramar in och ger den sittplatsen rumskänsla.
Jag tycker att det här vita parasollet med trädetaljer är det finaste. Dels skönt med vitt som silar genom ljuset och att det känns mest genuint med trä.
Nu är jag också på jakt efter möbler till hörnet. Vill helst hitta några begagnade på Blocket, både för ekonomin och för att det oftast bli mer gedigen känsla och själ i det begagnade än det sprillans nya.
Enda nackdelen med trä är väl att det kräver mer underhåll än metall. Så om man vill ha mer underhållsfritt parasoll så kan nog det här vara bra. Finns som här i grått, men även i beige och svart.
Den här bilden tog jag för ca en vecka sedan. Naturen har verkligen exploderat sedan dess. Nu är allt mycket grönare och fullt med perenner som jag planterade förra året är på väg upp i rabatterna.
Jag pratar med min mamma
Jag pratar med min mamma ganska ofta. Eller pratar och pratar, jag tänker till mamma. Som när jag står långt in i hallonsnåret och grenarna är så fulla med hallon att de bågnar av tyngden. Det är så mycket hallon att jag inte vet var jag ska börja plocka. Titta mamma! tänker jag eftersom jag vet att hon skulle ha älskat det här. Hon skulle ha plockat med om möjligt ännu mer frenesi än jag. Om hon hade levt skulle jag ha ringt till henne och berättat om vilket fantastiskt hallonår det är i år. Hon skulle vara lika glad som jag och känna sig lika rik över att fylla frysen med bär.
Förra året räckte mina egenplockade hallon till frukostyoghurten varje dag ändå tills i mars. Det ser ut att bli lika bra i år, bara jag hinner plocka.
Kolla mamma, tänker jag också, när jag nu äntligen fått plats i nya tvättstugan med hennes gamla tunga mangel som jag vevar med handkraft. Det blir så fint i linneskåpet när lakan, örngott och kökshanddukar får åka några varv genom mangeln. Mammas linneskåp var alltid fint ordnat och det luktade så gott. Det är ett doftminne som sitter kvar. Det är något rofyllt med att ta sig tiden att mangla. Ingen förspilld kvinnokraft när det blir som en stunds meditation. 
Jag tänker också på hur mamma skulle tycka om att vi lägger in gurka. Jag passar på att berätta det också om hon inte redan sett det. Jag tänker på hur man blir den man blir. Hur fint det känns när något som var min mamma känns så tydligt i mig. Det är väl de där rötterna. Hej mamma, tänker jag, och blir både sorgsen och glad.
Sommaruppdatering
Regnet det bara öser ner. Den riktiga sommarvärmen har inte kommit om än solen värmt några enstaka dagar. Vädret kan jag inte påverka så jag gillar läget. Idag städar jag ateljén i källaren och lyssnar på Linnéa Claesons sommarprat. Jag blir mycket berörd av hennes ork, hennes mod och hennes patos i hennes kamp mot sexism och näthat. Lyssna här.
Vi har många fina dagar här hemma, vi bygger en pergola av mycket återbrukat material, gräver rabatter och gör trädgårdsrum. Förrförra helgen hade vi bröllopsfest eftersom vi gifte oss i mars. Det blev ett avslappnat och kul partaj. Och den dagen lyste solen som bäst, kanske finaste sommardagen hittills. Partybollarna från festen hamnade sedan som dekoration i minsta tjejens rum.
Nu ska jag fortsätta njuta av de lediga dagarna innan det är dags att arbeta igen. Regn eller sol, det blir bra ändå. Jag läser skönlitteratur, vilar och arbetar med huset. Till hösten blir det delvis nya arbetsuppgifter och plugg på LTU igen. Så de här stilla hemmadagarna behövs.
Hemester
I år blir det också en semester hemma, alltså en hemester. Både av ekonomiska skäl, men också för att det nog är så jag trivs allra bäst. Iallafall nuförtiden, när jag kan vara i känslan av att vara helt ledig, trots att jag är hemma och trots att jag har att göra. Att vakna lite för tidigt, ligga kvar i sängen och känna att dagen är ett blankt blad. Jag vet att dagen kommer att fyllas med arbete, men i det där stillsamma knogandet med hus och trädgård, så är det en vila iallafall.
*
Vi arbetar lite här och där och visst kan det stundvis kännas frustrerande att det går långsamt och att det är så mycket att fixa. Men det är det värt i tillfredsställelsen att vi faktiskt gör nästan allt själv och då blir det inget qvick-fix. Renovera drygt 70 år gamla fönster till exempel, som ingen brytt sig om på ett bra tag. Det tar tid, men det känns så bra att ta hand om dem så att de får fungera länge till.
Vårljus
Jag tycker så mycket om det här ljuset som finns nu. Vårljuset. Det dröjer sig kvar länge om kvällarna. Jag får spring i benen, pirr i magen och en liten rastlöshet i kroppen. Vill höra ljudet av mina steg på grusvägen, jag vill stoppa ner fingrarna i jorden, jag vill känna växtkraft, jag vill få sol på huden, jag vill höra fåglarna kvittra och jag vill känna den dyiga lukten av vår.
Lussekatter och lapphandskar
En sovmorgon och en halvledig dag. Började dagen med att först baka mitt lowcarb-bröd och fortsatte sedan med lussekatter till resten av familjen. Mitt i bakandet började stora snöflingor falla. Julstämningen kom som på beställning när lapphandskarna ljudlöst dalade ner. I veckan som kommer ska jag plocka fram julsaker. Nu dax att ta itu med både bokföring och lärarjobb som jag inte hann med igår. Trevlig helg!
