Blev en ganska sen promenad med hundarna och minusgraderna hade krupit ner till -11. På med täckbyxor, jacka och vinterskorna. Jag överraskades av fullmånen som lyste som en strålkastare när jag tittade upp på den mörkt blåsvarta himlen full av stjärnor och tänkte återigen på hur fint det ser ut när de frostiga björkarna lyses upp i mörkret av bilarnas helljus på 374:an. När jag vände hemåt svepte norrskenet förbi. Så som det gör ibland när det är klart och kallt. Läste på nyheterna att det blivit snörekord här uppe för mars månad och jag som längtar efter vår…
Fredag med några rader
Takdropp och något fågelkvitter, en full mailkorg och barnvaktsuppdrag, sängkläder på vädring och dammtussar i hörnen, fredagshandling och fredagsstädning, vissna tulpaner och två nya krukväxter. Måste köpa en kruka, note to my self. Frösådderna börjar gro, men solrosorna får vänta. Nu börjar dagen och vårkänslor anas.
Om jag var ett hus
Om man tänker sig att varje människa är ett hus, där bräda för bräda eller sten för sten läggs till. Vilken sorts hus skulle du vara då? Jag gissar att jag skulle vara ett ganska gediget timmerhus med flera knasiga tillbyggnader, udda gamla fönster och även några ombyggnationer. I det sydvästra hörnet saknas några brädor. Det är där solen kan lysa in.
Mellan orden
Mer än en vecka kom och gick. Jag som älskar orden blev lite tom på dem. Det händer ibland. Arbetar hela dagarna med människor, ord och språk. Funderar över magin i ordens kombinationer, men vardagen slukade tankar på blogg och sociala medier. Någonstans i bilen mellan jobb och hem och barnens aktiviteter. Glufs liksom!
Sedan den där känslan av att dela med mig eller inte dela med mig. Ambivalent som jag är började jag städa på den här bloggen. Tänk alla ord och bilder jag delat! Nästan 900 inlägg. Många väldigt inaktuella eftersom livet tagit nya vägar och hittat nya stigar åt mig som jag inte anade fanns. Nu har jag börjat radera sådant som jag inte behöver ha kvar på det här forumet. Sådant som tar plats i anspråk på servern. Plats som jag behöver till nya uppdateringar. Fotografierna har jag kvar på andra platser och det är jag glad över, eftersom jag fotograferat så mycket fint genom åren.
Jag har tänkt länge att jag ska uppdatera shopen. Jag har en massa saker här hemma som inte finns till salu där. Men har liksom inte hittat den där tiden och energin till att fotografera, redigera och lägga upp det. Och när inte energin kommit, då är det bara att vänta på att det ska ske. Kan det kanske ske snabbare när jag skrivit ner tanken här. Vem vet?
Som vanligt, lite glatt och lite sorgset
Som vanligt hinner halva helgdagen gå innan jag tar mig ut. Som vanligt går jag en långpromenad. Idag blir jag lite glad över att det är ett nytt ljus. Vi går mot vår, även om det är länge kvar tills det är vår på riktigt här.
Jag tycker att många saker är fina att titta på när jag och jakthunden promenerar tillsammans. Som de täta snöprydda tallarna. Som står tätt ihop och snön som har bildat näsliknande formationer längs hela stammarna.
Jag känner mig glad på min promenad, men funderar lite sorgset över människor. Jag tycker att det är för många som ser allt i svart eller vitt. Som väljer kritik och hat istället för acceptans. För många som inte tänker källkritiskt. För många som inte ser saker i sitt rätta sammanhang. Jag undrar vart världen är på väg. Jag försöker känna hopp, men när jag hör om allt hat som finns, framförallt på sociala medier, så tvivlar jag ibland.
Nåja, det är bara att fortsätta leva på. Och försöka göra gott, där man går. Inte för att jag är felfri på något vis. Jag har fördomar och kan tänka nedvärderande om saker då och då. Men jag tänker mig iallafall för innan jag skriver något på de sociala plattformar där jag håller till. Jag väljer hellre att avfölja eller scrolla förbi om något stör mig. Ord och tankar är viktiga och de kan göra lika mycket ont som de kan göra gott. Använd dina ord, men använd dem på ett bra sätt.
Flyktigt och efterlängtat
Mina vardagskvällar förångas liksom flyktigt i vilan, med tekoppen och i tanken. Jag bär på en evig längtan efter helg samtidigt som jag verkligen försöker leva nu. Jag kommer kanske aldrig förlika mig med känslan av att jag aldrig hinner det jag vill. Varken på de flyktiga vardagarna eller på de efterlängtade helgerna.
Vintervyer
Fixeringen vid väder och temperaturer håller i sig. Eftersom det varit mycket kallt i flera veckor är typ det första man tänker när man vaknar, hur kallt är det idag? Känner att kylan tar energi. Finns en liten stress över om bilen ska starta och klara av kylan, när det är kallare än minus 30. Man vill helst kura inne och inte behöva klä på sig lager på lager. Igår när snön föll och det bara var minus 15, så kände jag stor lättnad. Även om minus 15 också är ganska kallt. Allt är relativt.
Det mildare vädret lockade till långpromenad med jakthunden. Jag fotograferade vintervyer och gav dem ett instagramfilter. Det var en sådan där disig dag då solljuset knappt syntes bakom molnen.
Nytt tryck ”HUS”
Kylan börjar kännas påfrestande. Mellan -25 och -32 i flera veckor. Men ikväll så är det bara -18. Känns riktigt varmt, om än det också är kallt. Jag har mycket lite ork kvar på kvällarna, men fick utlopp för skapande på jobbet idag eftersom jag håller i konst-tillval då och då, och ofta hinner skapa själv på de lektionerna. Jag tycker om bilden jag gjorde idag. Ett collage med hus. Jag kommer att rama in originalet här hemma och har precis lagt upp det som tryck, till salu i min webshop om någon fler vill ha det på väggen. Länk till trycket finns här nedanför.
Minus 25 grader
Frös bara lite om tårna på dagens entimmes-promenad i 25 minusgrader. Eftersom vi haft kallare än minus 30 flera dagar så kändes det bra att det ”bara” var så här kallt idag. Jag tog dock på mig varma kläder och det behövdes. Hade med mig vår östsibiriska laika som sällskap, hon räds inte kylan. Jag tog också med mig systemkameran i en ryggsäck på ryggen.
Vi gick ner till älven och följde ett skoterspår mot forsen. En dimma från det öppna vattnet vid forsen hade lagt sig som ett dis framför träden på andra sidan vattnet.
Det var vackert och stilla. Inga andra människor i sikte och inga skotrar.
Vovven var nöjd, men undrade nog varför jag skulle stanna och fotografera så mycket.
På väg upp från älven hamnade vi i lite skugga och den låga januarisolen silades genom träden. När vi kom hem så hade både mina ögonfransar och mitt hår isat till sig, tårna var lite stela, men det kändes skönt att ha kommit ut i ljus och luft.
Stjärnklart
Alldeles stjärnklart på den svartblåa himlen under kvällens hundpromenad. Kylan nyper i kinderna och björkarna längs 374:an lyses upp av de passerande bilarnas helljus. Det känns liksom lugnt och fint i bröstet och jag känner mig priviligerad som får gå här under stjärnbilderna. Jag ser Orions bälte och Karlavagnen och tänker att det är så här det ska vara, när det är bra.
Jag försöker fotografera björkar och stjärnhimmel, men mobilkameran lyckas inte fånga en enda stjärna. Det blir bara en dov bild där man svagt kan ana björkens grenar.
När vi kommit hem från promenaden släpper jag in hundarna och går ut igen för att slänga kompostpåsen. Det är någon som nyfiket tittar ut och undrar vad jag gör. – What are you doing out there? tänker hon kanske, när hon står på bakbenen och spanar.
Stjärnklart inomhus också eftersom vi fortfarande myser med både gran och adventsstjärnor. Funderar på om granen ska få vara kvar till påska, eftersom den är så fin och knappt släpper ett enda barr.