Jag har aldrig haft ett komplicerat förhållande till mat. Har aldrig låtit bli att äta eller bantat med olika dieter. Efter mina graviditeter drog jag på mig några oönskade kilon, men dem lyckades jag med viss möda få ordning på genom att äta mindre sötsaker och motionera. Men ingen bantning precis, har alltid ätit ordentligt med mat. Men däremot så har min mage inte mått bra de senaste 25 åren.
*
För lite drygt sex veckor sedan började jag läsa om LCHF och såg att det hjälpt människor med magproblem. Jag bestämde mig för att försöka med en gång. Och då är det en variant av LCHF med mycket grönsaker och lagom med fett (men betydligt mer än jag vågat äta tidigare eftersom jag varit fettskrämd). Jag inser att många missförstår LCHF och det gjorde jag själv också innan jag läste på. Tänkte tidigare att lchf betydde att man ska käka bacon och dricka grädde, typ…Jag har helt fått ändra mitt tänk. Inser nu att naturligt fett i lagom mängd, lite protein, mycket grönsaker och minimerat med kolhydrater är precis det som är bra för min kropp. Efter de första veckornas övergångsproblem så känns det som att jag fått ett nytt liv. Min onda mage är bra. Jag försöker så mycket som möjligt äta ekologiskt och närproducerat.
*
Det bästa förutom att magproblemen är borta är att jag håller mig mätt mellan måltiderna. Drabbas inte längre av panikhunger och blodsockerfall. Blir inte heller lika sömnig efter att jag har ätit. Jag trodde att jag skulle sakna godis och glass, men hittills så går det mycket bra. Jag äter lite hallon med grädde, nötter och chokladtryffel gjord på mörk ekologisk choklad när jag vill unna mig extra gott. Tänker också att om jag någon gång vill så kan jag säkert äta en glass eller kaka utan att magen ska reagera för mycket på kolhydraterna. Det är det dagliga ätandet som har betydelse för måendet.
Är bekymrad över att skolorna serverar lättmargarin/lättmjölk och importerat kött. Har förstått att man håller sig mer mätt på fetare produkter, så man behöver inte en massa mellanmål som ofta är kolhydratrika. Det är inte någon procent fett i mjölken som bidragit till barnfetma här i landet.
*
Tror att det här sättet att äta är min nya livsstil, eftersom jag mår så bra. Jag är fortfarande ensam i familjen om att ha ändrat matvanor, men kanske kan de bli inspirerade så småningom, att åtminstone dra ner på sockerkonsumtionen.