Två bilder från julafton. Dukat för jullunch. Åttaåringen hade skrivit placeringskort med sin finaste snirkliga stil. Här är det fortfarande förväntningar och harmoni, innan julklapparna delades ut. Min yngsta låg och tittade på paketen under julgranen. Sedan blev det sådär med harmonin ett tag, men lugnet och friden kom tillbaka senare på julaftonskvällen. Jag fick många tankar om vad som egentligen är viktigt på jul. Och inte är det klapparna. Men för barnen så är det nog höjdpunkten, så det är svårt att ändra på det.
Inga sysselsättningsproblem
Igår behövde min hjärna och kropp en vilodag. Jag slöade nästan hela dagen. Men det var allt som behövdes för min överaktiva hjärna att sätta igång igen. Så nu har jag nya idéer som pockar på och vill bli förverkligade. Håhå. Men först så behöver jag också producera på av mitt vanliga sortiment eftersom det tagit slut inne i butiken i stan. Så nu vet jag vad jag ska fylla kommande veckan med. Jag har inga sysselsättningsproblem.
*
Och fotografiet har inget med det att göra. Bara ytterligare en julvy från köket. Jag gillar färgerna som pratar med varandra.
När mammor dör
Det har bara gått några dagar sedan jag förlorade min mamma. Så jag förstår att jag är mitt i något som jag inte förstår. Känns som om jag svävar runt utan livlina i en rymd, som om jag är lite vilse någonstans. Jag har svårt att tänka. Jag är utan struktur. Jag kan inte koncentrera mig och läsa. Jag kan inte formulera en vettig bön. Jag kommer aldrig bli densamma. Jag kommer säkert ut, så småningom, på andra sidan av den här första sorgens förtvivlade skog. Kanske är det först nu som jag tvingas bli riktigt vuxen. Som att smärtsamt födas på nytt.
Göran Tunström har beskrivit det bra:
”När mammor dör,
då förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en
glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.”
Bilden är med på min utställning i Kalix som slutar om två dagar. Den heter Den där dagen (Akvarell – blandteknik)
Sorg och saknad
Idag var himmelen extra vacker. Som om den smyckat sig för att ta emot den finaste. Min älskade mamma somnade in mitt på dagen. Jag han ”hem” och satt bredvid henne när hon tog sitt sista andetag. Oändligt sorgligt. Jag försöker nu förstå att ännu en människa saknas mig. Men tänker att min syster och mamma nu äntligen får träffas igen.
Någon sorts harmoni
Trots att dagarna varit tämligen fullproppade sedan jag kom hem från Frankrike, så är jag nu uppfylld av någon sorts harmoni. Den där känslan som kommer till mig då och då. Jag suger på den som en karamell och hoppas förstås att känslan ska stanna kvar länge inuti. Idag ska jag gå ut i trädgården efter frukost och förbereda den för hösten som kommer. Tömma krukor, skörda det sista i landet, klippa ner och flytta in Dahliaknölarna (som jag inte lyckades få i blom det här året heller -nästa år måste jag läsa på).
Från grrr och morr till glädje
Igår försvann nästan hela dagen vid dataskärmen. Höll på att få gråa hår och det var grrrr och morr, innan jag äntligen sent på kvällen lyckades ordna problem med min webshop. Jag fick göra om hela sidan, men så blev den ny och fin. Kanske behövde jag städa upp här inne lite. Höststädning och nystart även i blogg och webshop. Har fortfarande lite småsaker kvar med menyer som inte syns om man tex surfar på sidan på mobil och platta, som jag inte lyckats få till. Men kanske lyckas jag klura ut det så småningom. Hjärnan får jobba för att få ihop två främmande språk, alla manualer på engelska och så dataspråk på det. Det blir endel trial and error. Jag blir så lycklig när jag får till något som jag tänkt.