2017. Ett händelserikt år! Pluggade klart SVA A 30p, byggde om köket med ett kök vi köpte billigt på Köp&Sälj, gifte mig med min kärlek, byggde badrum och tvättstuga, hade rolig bröllopsfest, fixade trädgård, fick nya arbetsuppgifter (igen), började plugga Specialpedagogik, ritade nya mönster, känner av livet som inte är så lätt och fick veta att jag ska bli mormor. Det är liksom bara att hänga med i det här som är LIVET! Gott Nytt År 2018!
Julhelgen smyger sig fram, sådär lugnt som jag önskar. Igår en improviserad bjudning av vänner som fick hjälpa oss att äta upp julmaten. Sedan satt jag och stickade halva natten. Första vanten är klar, men den får jag se som ett övningsexemplar där jag lärt mig grunderna om hur man kan lägga upp, öka, minska och göra tumme. Dock blev vanten både för bred och för kort och ganska ful, så jag ska börja på ett nytt par med färre maskor från start. Ska leta fram ett grundmönster att starta från, men sedan vill jag improvisera lite med ränder och rutor och andra mönster av de olika små garnnystanen som min mamma sparat. Stickningen part 3 kommer senare.
Dan före dan. Om någon skulle fråga mig om jag kan sticka så skulle jag svara nej, men för två veckor sedan sa jag till min junta att inom de närmsta 5 åren ska jag börja sticka. Och nu har jag kanske börjat om det inte bara är ett helt tillfälligt ryck. Jag hedrar mamma i himlen och stickar med hennes sparade restgarner. Att jag varken visste hur man lägger upp maskor eller gör tummar löser sig på vägen (tror jag-har inte hunnit till tummen än)eftersom allt finns att lära på youtube. Garnet lär inte räcka till två identiska vantar, men vem har bestämt att ett par måste vara helt lika. Jag hittar på mönster eftersom. Nåja, fortsättning följer. I förmidddags gick vi långpromenad med hundarna i vår fina by. Känns gott med lite ledighet.
När vi gjorde om vårt kök tappade vi den ytan vi hade som godisbord förra julen, men vi löste det genom att ta in en gammal symaskin i köket. Förvaring både ovanpå och under. Perfekt!
Julen är här nu. Även om jag har en arbetsdag i konsthantverksbutiken kvar innan jag blir julledig på fredagkväll. Jag har sänkt kraven på den perfekta julen. Men god mat vill jag ha. Och helst inte halvfabrikat. I år blir det dock inte julskinka från grunden, men dock köttbullar, Jansson, gravlax, sillar och egengjord rödbetssallad. Så jag vet vad vi gör varenda kväll den här veckan, matlagning eller bakning står på schemat. Vilken tur att vi tycker att det är så roligt att laga mat. Tillsammans.
*
Apropå butiken så är det nu sista julen med vår konsthantverksbutik; Rabarber i Piteå. Vi har bestämt oss för att stänga för gott eftersom det tar för mycket tid att driva butik och även ha andra jobb. Passa på att handla hos oss nu innan vi stänger den 20 januari 2018.
Snöfall av och till säger väderleksrapporten. Imorse kom det stora tunga flingor.
Efter en mycket intensiv höst börjar kanske lugnet komma innan julhelgen. Som en stor jumbojet som går in för landning. Det dånar en del och håret fladdrar till av luftströmmen. Men när landningen gått bra och planet tillslut stannar till helt, då blir det lugnt. Jag går ner för landning…1, 2, 3… Snart ska jag ta dagar då jag sätter mig i den här fåtöljen och läser en vanlig bok. Pluggböckerna ska få vila en vecka eller så.
Tick tack. Vår Fröken Ur står i hallen och räknar ljudlöst fram tiden. Sekund för sekund in i framtiden. En framtid som blir ett nu. Tyvärr så tar man sällan vara på alla minuter. Även om jag blivit bättre på det. Eller det beror på hur man ser det. Vad betyder att ta vara på tid? Hinner inte så mycket som syns, ur mitt eget perspektiv. Och ur någon annans så är jag fortfarande grymt effektiv.
*
Hur som så är klockan nu inför jul fylld med några julsaker. De där knasiga krubbfigurerna som jag köpte på second hand i Gamla stan för många år sedan. Jag har bloggat om dem tidigare här och här (i mitt gamla liv som jag brukar tänka). Och en tomte som är ett ljus och en broderad tavla från 1975. Jag har hittat hem.
Igår fylldes jag av efter-midsommar-mood. Trött men ändå fylld med en kliande känsla av kreativitet efter att inte ha gjort så mycket någon dag. Tillverkade ett gäng kort på kvällen för att få ur mig något. Det är som att sträcka på sig när man är nyvaken. Väcka de kreativa musklerna. Vaknade idag och tänkte att, så skönt, vi får ha en arbetsdag. Söndag eller inte, vad vet man är vila, det är skillnad på jobb och jobb. Det regnar, men det får bli utejobb ändå. Ska bli roligt att ordna mer i vår trädgård.
I år blir det också en semester hemma, alltså en hemester. Både av ekonomiska skäl, men också för att det nog är så jag trivs allra bäst. Iallafall nuförtiden, när jag kan vara i känslan av att vara helt ledig, trots att jag är hemma och trots att jag har att göra. Att vakna lite för tidigt, ligga kvar i sängen och känna att dagen är ett blankt blad. Jag vet att dagen kommer att fyllas med arbete, men i det där stillsamma knogandet med hus och trädgård, så är det en vila iallafall.
*
Vi arbetar lite här och där och visst kan det stundvis kännas frustrerande att det går långsamt och att det är så mycket att fixa. Men det är det värt i tillfredsställelsen att vi faktiskt gör nästan allt själv och då blir det inget qvick-fix. Renovera drygt 70 år gamla fönster till exempel, som ingen brytt sig om på ett bra tag. Det tar tid, men det känns så bra att ta hand om dem så att de får fungera länge till.
Jag tycker så mycket om det här ljuset som finns nu. Vårljuset. Det dröjer sig kvar länge om kvällarna. Jag får spring i benen, pirr i magen och en liten rastlöshet i kroppen. Vill höra ljudet av mina steg på grusvägen, jag vill stoppa ner fingrarna i jorden, jag vill känna växtkraft, jag vill få sol på huden, jag vill höra fåglarna kvittra och jag vill känna den dyiga lukten av vår.