Trädgårdstider

Nu, i slutet av sommaren, är trädgården som allra härligast. Alla rabatter, blommor och odlingar liksom väller över och är inte så stela och välordnade. Tittar man nära så har jag inte alls hunnit med att ogräsrensa, som jag kanske bör. Men det gör inte så mycket om jag fokuserar på det vackra och blommande. Jag njuter i den här oasen som vi fixat.

Riddarsporrarna har blivit högre än mig. En del har slagits omkull av regn och blåst, men de här ljusblå står ståtligt och rakt.

Humlen är ärligt talat lite galen. Den mår nog gott här. SÅ här på sensommaren bildar den en tät vägg och man ser inte skymten av armeringsnätet som finns där under. Man får styra till den då och då när den försöker snirkla sig åt fel håll.

Här i pergolan har vi en plats med kvällssol. Ibland när det inte är för varmt ute, och solen skiner så äter vi middag eller tar kaffekoppen och temuggen här.

Jag har inte haft någon ordnad plan när jag satt blommor. Jag delar och planterar om lite på känn, men det har blivit väldigt bra på de flesta ställen.

Vid rabatten närmast i bild har vi ett ”sjömärke”, som egentligen är ett konstverk som min syster gjorde till Norrbottens område på Djurgården när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Borta vid växthuset sitter en gammal uggla uppflugen för att skrämma bort fåglar från jordgubbarna. Jag tror att ugglan lyckas med sitt uppdrag.

Målar monokromt

De senaste veckornas händelser med coronaviruset påverkar mig såklart. Kan någon vara opåverkad av den här ovissheten med vad som händer? Oroar mig inte personligen för själva viruset men vad sker med allt annat i världen. Egoism och ekonomi bland annat. Ingen vet. Okända situationer och nya erfarenheter.

För att få balans stängde jag av nyhetsaviseringarna idag och gör jag något kreativt. Som att måla en stund. Idag testar jag att måla monokromt. Och fortsätter leka med bilderna i photoshop.

Lust att rita

Om ni bara visste viken berg- och dalbana det har varit med jobb med den här hemsidan. Ni som har besökt min sida på er mobil eller platta kanske har märkt att allt inte stod rätt till tidgare. Flera av er har sett en massa andra adresser flimra förbi i adressfältet och slutligen hamnat på någon helt annan sida. Men igår hittade min vän som hjälper mig en länk i min databas som han tog bort manuellt. Och nu hoppas vi att det var den som ställde till det. Vi har låtit flera personer testa, och peppar, peppar, men det verkar fungera bra nu. Tredje gången gillt!

Jag har haft en del komptid att ta ut den här veckan då deltagarna på skolan där jag arbetar har sportlov. Så jag har hunnit rita och påbörjat en storstädning bland gamla inlägg här på bloggen. När jag scrollar tillbaka nästan tio åt tillbaka i tiden häpnar jag över hur mycket jag gjort. Så mycket konsthantverk och så många inlägg.

Här ser ni två av bilderna jag ritat i veckan; en pelargon och tulpaner som växer ur vasen.

Vårvinterkänslor

När ljuset började komma tillbaka nu i slutet av februari fick jag någon sorts vårkänslor, eller iallafall vårvinterkänslor. Men paradoxalt nog kom kylan, som dock är vanlig i februari. Med riktigt kyliga kvällar, nätter och morgnar med 20 minus eller kallare. På dagen när solen lyser kan den värma och temperaturen har stigit till kring 10 minus. Jag har tagit fram mina övervintrade pelargoner, planterat om och tagit sticklingar. Många dog under vintern pga av att jag inte har nog svala rum att övervintra dem i, men av de som överlevde har jag några riktigt frodiga och fina som fick delas och bli nya.

Jag har fått fortsatt hjälp med min sida för trots att jag trodde att all malware var borta när jag skrev förra inlägget så visade det sig att det ändå fanns kvar något som poppade upp och slussade vidare besökare från min sida om de inte rensat gammal historik. Men NU tror jag att det verkligen är fixat! Om någon skulle se något konstigt, eller bli skickade till någon skum sida får ni gärna maila mig på mia(at)jagblommar.se

På köksbordet står en pärlhyacint och en fin liten keramikblomma som keramiker Pia Schmaltz har gjort. Det hjälper vårkänslorna på traven.

Höstens sista astrar

Inatt kom första frosten. Jag blev lite stressad eftersom jag inte hade tagit in pelargonerna som ska få övervintra i källaren, och inte heller skördat alla zucchini som fanns i landet. Nu har jag tagit in dem och jag tror att de klarat sig. Zucchiniblasten hade fryst och slokade ledset över jorden och alla zucchini som fanns kvar kändes väldigt kalla, men jag hoppas att de ska gå bra att laga något av dem nu ganska snart.

Jag gick en långjoggenad (promenad kombinerat med långsam jogg), lyssnade på pod i lurarna och njöt i solen. Tillbaka hemma tömde jag krukor och skar ner alla tomatplantor i växthuset. Att göra trädgården redo för vintern tar tid. Det får jag nog arbeta med hela helgen. Höstens sista astrar fick komma in, så nu har jag en vas både i köket och i vårt kombinerade hall-vardagsrum. Vet konstigt kombo, men världens bästa rum!

Vår trädgård

Jag tycker om att så frön, se saker växa och gräva i jorden. På två somrar har vi förvandlat det som bara var en gräsmatta till en fin plats. Vi har byggt en trädgårdsvärld med en pergola, rabatter och odlingar. Nu är det försommar, nyrensat och prydligt (brukar inte se lika prydligt ut om några veckor). Jag gräver nytt, flyttar om och delar perenner. Det är som terapi att arbeta med kroppen och ha fingrarna i myllan. Så här ser det ut ikväll:

Rabatten som syns nedan är delvis nygrävd. Var tidigare två som jag grävde ihop och planterade i, i helgen. Flyttade endel perenner från andra ställen, så den är snart fylld och förhoppningsvis härligt blommande om några veckor.

Tomatplantorna i växthuset har blivit lika höga som jag är. Det är röda- och gula körsbärstomater som jag drivit upp från frön.

Tittar bakåt och skådar framåt

Tänk att jag skrivit blogg i ca 12 år! Från början skrev jag varje dag, på min gamla blogg och läste också många andra bloggar. Jag har en handfull personer (eller kanske som två händer fulla) i det här landet som jag betraktar som mina vänner, även om vi aldrig setts i verkligheten utan bara blivit vänner genom bloggandet. Nu följer jag dem vidare på Facebook och Instagram. Det är ju faktiskt ganska fint! Två av alla har jag faktiskt också träffat; Anna i Eskilstuna och Anna-Karin i Umeå. Jag har sisådär tre stycken att hälsa på i Skåne, om jag någongång tar mig dit. Och några andra utspridda i olika väderstreck. Två personer som från början varit bloggkontakter brevväxlar jag med, när jag då och då hinner skriva ett snigelbrev.

Vet inte hur många gånger jag tänkt att jag nog ska sluta med att skriva blogg, men landar varje gång i att så länge jag har kvar företaget, så kanske det också är bra att ha en blogg. Även om jag inte alls tror att det är så många som läser här längre. Men kanske skriver jag mest för min egen skull. För ett tag sedan fick jag för lite utrymme kvar på servern jag hyr och var tvungen att läsa igenom och radera en del gamla inlägg och bilder, för att få plats med nya. Det är på ett sätt som att läsa en gammal dagbok. En del inlägg glädjer och en del smärtar. Det har hänt mycket på 12 år.

Så även om det tar lång tid mellan inläggen här, så fortsätter jag tills vidare. Vem vet var livet för en? Prioriteringar ändras och nya stigar trampas upp. Tack till er som troget tittar in här. See you!

Julblommor

Julens blommor är viktigt för mig. Nästan så att doften av en hyacint kan fixa hela julstämningen. Jag börjar köpa hyacinter i november och sedan byter jag ut så att jag hela tiden har fräscha när de har blommat ut. Någon amaryllis är också fint att ha. I år blev det två. En står här i köksfönstret och blommar perfekt precis till julhelgen. En annan står i fönstret i hallrummet och ser fin ut.

Jul i varje hörn

En plats för granen! Det är inte helt självklart när man bor i ett ganska litet hus. I fjol fick vi ha den framför vindstrappen och i år fick vi ”knö” in den framför källartrappen. Krävde lite ommöblering vid mitt vilohörn. Sedan var det bara att vrida och vända för att grenarna skulle peta så lite som möjligt åt bägge håll, så att man kan passera. Nu kan man ju tro att det ska bli bilder på granen, men det får vänta en liten stund. Jag hann först ta bilder på hur det såg ut innan ommöblering och gran. Då hade jag gjort julfint på det lilla slagbordet som står där i vanliga fall.

Ganska bra med ett bord för tekoppen, bredvid där jag brukar sittligga. Men utan bord så kan jag ställa tekoppen på fönsterbrädan som är till vänster utanför bild. Och istället sniffa på grannen Gran när jag ligger här.

Riktiga hyacinter samsas med en outslagen lökväxt i keramik (under glaskupolen). Både den och krukan som hyacinterna är planterade i har min vän och konstnärskollega Tora Ceder gjort. Den svarta femarmade ljusstaken är ett loppisfynd som jag tycker mycket om. 

Höst på verandan

I lördags knåpade jag ihop två stjärnor av kvistar. Det blev en liten och en stor stjärna. De får nu pryda verandan tillsammans med lite grankvistar, enris och kottar. Om några veckor får jag addera något mer juligt till arrangemangen, men eftersom inte allhelgona passerat ännu, så får det mer juliga vänta.

*

Helgen förflöt som vanligt i ganska snabbt tempo. Eller på något underligt vis går helger både långsamt och snabbt på samma gång. Jag hinner nästan aldrig med allt jag önskar eller tänker, men så har det varit mer eller mindre hela mitt liv. Att jag har lust att göra så mycket mer än jag hinner. Och nuförtiden så tar energin i batterierna slut lite snabbare, så då får jag prioritera vila istället. Men att ligga i sängen och se någon serie på play är ju inte heller helt fel. Det kan ju vara njutning om något. Just nu ser jag säsong två av Vår tid är nu på SVT.