Jag brukar ju göra en liten sammanfattning av året såhär när det går mot sitt slut. Blir inte riktigt att göra på samma vis i år. Förstår såhär i backspegeln vilken j-a kris jag varit inne i. Urjobbigt, men skulle inte vilja vara utan den heller. Efter kris kommer utveckling. Och när jag väl landade någongång under året, så blev det så fint. Men jag tror aldrig att jag funderat och reflekterat så mycket som detta sista år, med start när min mamma gick bort förra hösten. Jag tänker mycket fortfarande, jag förundras och är tacksam. Jag har nära till alla känslor, glädje och vemod, skratt och gråt. Och mitt hjärta känns flera grader varmare nu än de senaste åren. Förlåtelse och kärlek förresten, det är ju grejen! Sammanfattar det hela med årets bästa:
– Att dricka te! Vila och värme.

– Att jag lämnat en massa måsten.
– Att jag slutat jaga något jag inte visste vad det var.
– Att jag har förtröstan. Det som ska ske det sker och det jag behöver kommer till mig.
– Att jag skaffade vedeldad bastu. Varvar värme med att kyla ner mig under mörka stjärnhimlen.
Bastun är min meditation.