Vi fick en extra ledig dag. Ingen Internationalen och inget förstamajtal. Men däremot en skogspromenad och vackraste vyn där blicken får följa elledningarna. Elledningarna ja. Vad är det med mig och dem? Någon sorts romantik. Ni ser ju:

Här skulle jag nog kunna jag stå och titta hur länge som helst. Men hundvännen ville vidare. Vi tog skoterspåren uppåt och inåt skogen. Snön har ännu inte smält där så det var tur att jag tog på mig stövlarna. Vi gick till en speciell tall. Kan man ha en trädkompis? Jag träffade iallafall min tall och satte mig vid dess fot och lyssnade på naturen och lät solen värma mitt ansikte. Hörde en humla och fågelsång och såg en fjäril fladdra förbi.