När man står så här på kanten av det nya året och blickar framåt. Kanske ställer sig lite på tå för att se om man kan skymta takdropp och vårsol lite längre fram. Då känns det som om att den här tiden mellan jul och vårvinter, näst oktober, är den tid som är tuffast att härda ut. Men eftersom tiden vanligtvis går snabbt så räknar jag med att veckorna fram till ljusare tider ska gå snabbt i år också. Jag vet att jag på de mörka och kyliga kvällspromenaderna med hundarna i januari och februari längtar och längtar. Och sedan så kommer mars och april ganska snabbt. Men vad vore livet utan lite längtan? Jag tror att det kan vara bra.

Julgranen och det mesta julsakerna är bortplockade här hemma. En dubbel känsla. Vemodigt att plocka bort men chans för någon sorts nystart. Hej 2022! Nu brummar vi på!